En vild cidergård

En liten äppelgård mellan Kivik och Stenshuvud, med gamla anor och en stor skopa nytänk. Sedan några år är det jag, Diego, som driver denna lilla dröm. Jag hälsar dig välkommen och hoppas att du ska bli inspirerad! Det blir storytelling, information, och erbjudanden så att du kan få ett litet smakprov av drömmen.

Vad gör jag här?

I januari 2019 stod jag äntligen bland träden efter en hektisk höst på en storbank i Zürich - "hur beskär man dessa 100-åringar?"

Hur man sköter en odling som står på en rullstensås praktiskt taget utan matjord… det fick jag sakta lära mig. Det som märktes direkt var hur snabbt sparkapital gick åt till allt från bevattningsventiler, motorsågar, traktorprylar… Det tar ju aldrig slut. Och så ville jag göra cider och behövde dessutom ett mikromusteri.
Det stora huset hyrdes ut till stora grupper och jag bodde i en husvagn. Räkningarna kunde betalas och nånstans hägrade idén om en cidergård… och från husvagnen började jag lägga märke till hur fågellivet och insekterna hängde ihop… En mindre hackspett äter 70 kg småkryp på en säsong - varför använda dyra växtskyddsmedel, alltså ens ekologiska preparat? Denna fråga och tusen andra gjorde mig nyfiken...
Pandemin bröt ut och där stod jag utan intäkter, men också utan akuta arbetsuppgifter. Pollineringen hade varit dålig 2019, så nu ville jag lära mig och “hjälpa till” så gott jag kunde. Tejpade upp en blommande gren från ett Katja-träd i ett fält med Gravenstein, som ju funkade enligt pollineringstabellen… väntade, och filmade…
Effekterna av pandemin blev fantastiska. Jag satt på första parketten hela blomningen och såg hur humlor och bin jobbade, och jag kunde t.o.m. ana olika stilar. En stenhumla, i ett enda litet träd, pollinerade oavbrutet i fem minuter… sen tröttnade jag på att hålla i mobilen, och den fortsatte. Vilken envishet, varje blomma skulle besökas! Så gör ju inte honungsbiet, det lata.

Detta behov att själv bevittna hur det funkar har nog funnits där, bakom alla empiriska högskolepoäng och pappersvändande jobb. Nu fick jag så jag tålde. Jag har beskurit tusentals träd, planterat ganska många också, rensat ogräs, gödslat många ton med spade, gått odlingskurser, ställt om till ekologisk odling, skaffat och fixat traktorredskap, jobbat med naturvård och anlagt en äng, byggt ett litet musteri, jäst skiten ur varenda äppelsort, nätverkat i ciderkretsar… Och nu, mina vänner, nu vill jag stolt erbjuda mina unika drycker!

Varför är gården vild?

Under 1900-talet har olika odlingsmetoder avlöst varandra, och för varje gång ett nytt mål skulle uppnås har man gjort avkall på äpplets inneboende kvaliteter, egenskaper och den naturliga samklangen med sin omgivning. Låter det flummigt? Välkommen hit och konversera. Jag är som sagt “ny” på det här.

I min värld behövs alla kryp och djur, och alla genvägar till mirakulösa skördar, är senvägar för oss på planeten. Visste du t.ex. att tanniner är antioxidanter som försvarar äpplet mot angrepp av svamp, röta, mm? Just dessa tanniner har vi i stort sett "dribblat bort" i våra älskade dessertäpplen, både som sortegenskap och genom vårt sätt att odla. Jag odlar för framställning av drycker och då är tanniner viktiga av andra skäl med. Detta gör att odlingen ser annorlunda ut än de flesta här omkring, och här får naturen också stort spelutrymme.

Östersken jobbar nu mycket nära med Framtidens Natur & Kulturarv genom att gynna insektslivet, speciellt vilda pollinatörer, såsom ensambin och humlor. Vi etablerar en äng och bygger insektshotell med statligt stöd (LONA), och vi “förvildar” ett annars ganska monotont odlingslandskap så att många arter hittar hit och får en plats i ekosystemet. Östersken kommer alltid att verka för en hög biologisk mångfald, oavsett odling, och det är personligen viktigt för mig att besökare lätt kan komma hit och uppleva en artrik plats, samt lära sig om vad det kan betyda.
Välkommen till denna fantastiska lilla värld!